Jag har en längre tid intresserat mig för olika syn på lärande, så kallat #synpålärande.

en_tanker_fyrkant_en_trekant

Ett sätt att få syn på, och därmed kunna utveckla, lärandet utgår från hur pass genomgripande det är för individen, gruppen eller organisationen. I den teori om loop-lärande som Argyris och Schön utvecklade på 1970-talet (Argyris, C., Schön, D.A. 1974. Theory in Practice: Increasing Professional Effectiveness och Argyris, C., Schön, D.A. 1978. Organizational Learning: a Theory of Action Perspectivegörs en indelning i tre typer av lärande:

Single loop-lärande uppstår när man korrigerar fel och oregelbundenheter så att man kan fortsätta göra det man gjort tidigare, fast bättre.

Double loop-lärande är inte enbart en korrigeringsprocess, som single-loop-lärande, utan innebär även att man ifrågasätter underliggande antaganden och formulerar frågor som kan leda till att man betraktar sina handlingar ur nya perspektiv så att insikter och rutiner förändras.

single_loop_double_loop_learning

Det kan även förekomma ett deuterolärande, vilket innebär att ”lära sig att lära”, dvs. ett slags meta- lärande som leder till ifrågasättande av rådande normer och mål.

Enligt Argyris och Schön är double loop- och deuterolärande sällsynt i organisatoriska sammanhang. Från  Argyris, Chris (May 1991). ”Teaching smart people how to learn” Harvard Business Review:

chrisargyis_learning

Ett organisation som både arbetar och talar mycket om lärande, och ibland om kollegialt lärande, är skolan. Pål Christensson beskriver här sin syn på kollegialt lärande.

Även om inte en ”vanlig” anställd kan ifrågasätta grundläggande antaganden (som till exempel ligger bakom mål och mått) i en organisation så kanske ändå medarbetare och ledare (och därmed hela organisationen!?) kan lära något av Argyris tankar kring Single loop- Double loop-lärande. Eller vad tror du?

tva_diskuterar_bild_pa_dator

Annonser